Pappa Erik

21 oktober 1925 - 13 juli 2006   

Minnesord av Åsa i tidningen

Smålänningen 20 juli 2006:

Erik Gustav Harald Kristensson föddes den 21 oktober 1925 i Gräsholma, Strömsnäsbruk, barn nummer två till Ida och Johan.

Livet här var idylliskt, fullt med familj, djur och bondskt sunt förnuft. På Gräsholma Norrgård, som ligger vackert inbäddat av skog, fanns det kor, grisar, hönor och betesmarker och skog. Här hade lilldrängen fullt upp med sysslor, fast det fanns gott om tid att leka med storasystern Gunborg och kusinerna Henry och Gunnar som bodde ett stenkast bort.

Intresset för lantbruk fanns kvar även när Erik blev vuxen. När han var 24 år började han gå på lantbruksskolan i Ingelstad och började arbeta i Jönköpingstrakten som nyutexaminerad kontrollassistent. Erik stormtrivdes. Han fick arbeta med både djur och människor och ofta fick han både middag och en säng efter dagsverket.

En lördagskväll begav han sig till folkparken i Huskvarna och bjöd upp en vacker flicka till dans. Hon hette Vivi Clarin, en Kristianstadstös som arbetade som kontorist i Huskvarna. Tycke uppstod och de gifte sig den 19 oktober 1957 i Smålandsstenar.

Paret bodde kvar i Smålandsstenar några år. År 1959 föddes Eva och vid det här läget hade Erik vidareutvecklats till seminör. Men 1962 bar flyttlasset söderut, till Ljungby, och Erik började arbeta på CTC som svetsare.

De köpte ett hus som låg så vackert längst upp på Ågårdsvägen. Här var det nästan landsbygd med en kohage inom syne, men ändå fanns det gott om grannar och lekkamrater för barnen. År 1965 föddes Karin och år 1972 ännu en dotter, Åsa.

Fast Erik nu blivit stadsbo släppte han aldrig sitt intresse för landsbygd och natur. Många lördagar åkte han till Gräsholma för att röja i skogen och kom hem med en billast ved. Mycket tid spenderades även i trädgården, särskilt efter pensioneringen år 1990, och Erik odlade tomater och andra grönsaker såväl som blommor och fruktträd. Under juli månad fann man honom ofta i hallonlandet. Han var så stolt över sina hallon.

Ja, en sann botaniker var han. Hans goda minne fick en att skämmas; ofta kunde han namnen på blommor och träd både svenska och latin. Hur ympar man ett träd? Han hade svaret. Kunskapen förde han över till barnbarnen. Från honom lärde de att vara rädda om djur och natur.

På äldre dar började Erik använda ett annat verktyg: skrivmaskinen. Han skrev dikter varav många blev publicerade. En trogen tidningsläsare och Rapport-tittare var han också. Ofta blev han upprörd; han kunde inte förstå världen som förändrats så mycket sedan hans ungdom. Skriva insändare var som att tala till någon, tyckte han. Och det var genom insändare han fick vädra sina åsikter om djurtransporter, miljöskatt på koprutt, utbrändhet, Feministiskt Initiativ.

Erik Kristensson avled den 13 juli på Ljungby lasarett efter en tids sjukdom. Det är så svårt att förstå. Han har ju alltid funnits där, som en make, pappa, morfar, bror och vän. Hur avslutar man ett 80-årigt liv? Vi låter Erik sätta punkt med ”Mönster”:

Vad vore sorgen utan glädjen.

Vad vore glädjen utan sorgen.

Invävda i ett mönster i våra korta liv.

Jag hör ett litet barn som gråter så övergivet.

Jag ser en gammal man som gläds i vårsolen.

Han sitter och leker med en penna.